Nu har nationella proven dragit igång på riktigt i hela landet. Elever i årskurs nio har fler prov i andra ämnen. Bland annat finns provet också nu i samhälle. Jag har märkt sen jag började arbeta som lärare att många ungdomar har höga krav på sig själva när det kommer till just nationella prov. De vill prestera, göra bra ifrån sig. Bli klar, visa vad de kan. Jag har varit tydlig i min roll som lärare att förklara, precis som på skolverkets hemsida, att bedömningen på provet återspeglar sig på mig som lärare. Jag kan se genom proven om jag gör fel i mitt lärande. Helt enkelt kritik, om det går dåligt för en hel klass, måste jag göra något tokigt, eller hur?
Givetvis spelar mängder av saker in, elever har dåliga dagar, trötthet, nervositet blandat med osäkerhet kan leda till att vilken människa som helst inte klarar av saker i livet.
Men ändå, är jag tydlig. För jag har också suttit där.
Jag har dock, när jag pratat med andra ungdomar från andra skolor, fått uppfattningen om att väldigt mycket hänger på detta prov. Visst man får sänka ett betyg utifrån nationella.
Men varför göra en sådan stor grej av just s ä n k n i n g e n när lärare och elever pratar om nationella provet innan de startar?
Vi ser gång på gång att många ungdomar inte orkar med skolan. Opinion Live på SVT har nyss tagit upp frågan om det är för svåra uppgifter i grundskolorna nu. Om ungdomar får för många valmöjligheter när de ska lära sig saker, blir det för lite upprepning i grundskolan och för mycket egna tankar?
Egna tankar om finanskriser i samhälle, egna tankar kring ett matematiskt tal, egna tankar om huruvida det franska språket har förändrat världen. Söka fakta, ge respons, vara källkritisk och även, även ha grammatikprov, bokrecensioner, skapa en egen tidning, göra teater, programmera, skriva en hälsouppgift i idrotten, utvärdera, använda sig av vissa metoder. Göra om.
Inte nog med det, ska vissa ungdomar sedan få höra hur de inte gjorde bra ifrån sig på nationella. Hur de kanske (i april, sista året i högstadiet), kommer få ett lägre betyg på grund av ett prov.
Allt våra ungdomar gör som inte rör nationella då? jag menar det jag ovan nämnde, ska inte det spela någon roll?
En frustration liksom bubblar inom så många.
Det är klart att våra elever ska g ö r a alla dessa saker som det står. Men det ska ju göras genom oss som lärare. De ska ledas av oss, genom ett lärande, genom nyfikenhet. Inte genom press och ångest över skitna bokstäver på ett papper som sätts in i ett skåp någonstans.
Det är mitt största ansvar som lärare. Väcka något. Väcka nyfikenhet. För viljan har de, viljan att lära finns redan. Dock slocknar den för många när lärare lägger mer ansvar på eleven än vad som egentligen behövs.
Mitt förslag är egentligen ingenting. Jag har ingen lösning. Mer än att lärare ute i landet kan tänka hur de säger saker ibland. Jag vet att en ungdom fick höra att hen ”inte direkt var en stjärna”. Jag vet att en annan lärare satte ett prov (oförberett) för en helklass dagen innan ett nationellt prov. Ett prov som många kände var jobbigt, då det fick veta samma dag att det skulle skrivas. Jag förundras då över hur snacket i lärarrummet går till? hur kan de missa att det ska vara nationella prov under ett visst antal veckor, två gånger i veckan? hur kan de välja att sätta andra prov samma vecka, i andra ämnen? jag ser i n t e logiken. Upplägget i mina ögon, utifrån ungdomars berättelser, är att de inte har ett upplägg.
Jag vet hur det är att glömma saker som lärare, ha dåliga dagar, vara tjatig, skriva papper, förbereda, utreda, ha kontakt med föräldrar, skriva omdömen, ha utvecklingssamtal, förklara, beskriva, utveckla. Jag vet hur det är att vara människa. Jag vet att elever också är människor. Som åtta timmar om dagen har flera olika ämnen med olika ingångar och olika kunskaper. Jag vet att jag inte kan bedöma utifrån ett snedsteg, ett fel, en glömska. Vet inte dessa lärare, som gång på gång sätter press på elever så de väljer att åka hem?
Alla elever som tar sig till skolan idag är stjärnor. Och alla lärare som ser stjärnorna är värda att bli kallad för det också.