2019-11-21

November tar aldrig slut! aldrig slut. Den här månaden har tagit över. Dagarna vill inte gå snabbare. Är det inte lite så? förut har alltid februari för mig varit en månad som inte alls gett mig någonting. Ni vet, dagarna bara går och det känns som en evighet. Det är innan våren och solen vågar bryta sig fram, ta plats. Men nu är det november som aldrig vill ta slut. Jag menar inte att det på något vis får mig att må dåligt, men det kliar lite i mina fingrar. Jag vill ha december och snö. Okej, det kanske stressar mig lite ändå. Att december inte är här, att jag inte riktigt får börja planera julklappar. Men jag gör det ändå. Familjen börjar slött prata om julen, planerar och diskuterar, vill spika hur var och när, men jag är inte riktigt där än. Jag har faktiskt aldrig känt så förut. November för mig har varit en bra månad. Å andra sidan har ju jag och Gustaf rest ofta i oktober och november. Fått sol och haft semester. Men inte i år. Det kanske är orsaken till att jag reagerar. Givetvis är det orsaken.

Idag har jag Gustaf och mamma varit i Ljusdal. Vi har strövat runt i affärer, ätit lunch och shoppat. Men inte mycket. Vilket inte var tanken heller. Mamma hittade lite fler paket till Smilla som har fyllt år, vi ska ha kalas i helgen. Buspalatset är bokat och barnen inbjudna, kommer bli jättekul.

Nästa vecka har jag lite att göra, speciellt i slutet av veckan. Möte hemma, resa till Gävle och utgång med syrran som fyllt 18. Jag ser framemot kommande vecka. Men sen får november vara slut på riktigt. Och jag kan kanske få ro i kroppen. Men bara kanske.