LIVET

G å r d a g e n

Jag vet inte inte vart jag ska börja. Igår fick jag skratta mer än vad jag gjort på hela året. Nykter också, vill jag tillägga. Allting startade egentligen redan på förfesten. Vi har en vän, Dalle, han är alltid den som för samtal framåt oavsett vilka som är med, för honom spelar det liksom ingen roll. Han lättar upp stämningen med sina skämt. Folk överallt, ett hav med folk, vissa känner jag, andra har jag aldrig sett.

En annan kompis, for in i våran toadörr som senare på kvällen blev en het diskussion, hade Jocke butta Ante in i dörren? eller var det bara en vänlig klapp på axeln? enligt Jocke och några fulla vittnen var det Ante som själv snubblade in i dörren. Enligt Ante butta Jocke honom så hårt att det gick 200 km/h och han fick tydligen kanten på dörren rakt i bröstet. Ingen vet. Men helt plötsligt blev fulla vänner advokater och ute i kylan bland andra människor satt vi och lyssnade på bådas version. Skrattandes över deras iver att få rätt i sin sak.

På Vallen blev det inte bara diskussion utan också dans, jag upp på bänkar och bord. Fortfarande nykter alltså. Vi träffade folk, jag kramade ensamma gubbar och ursäktade andras fylleilska. Gillar inte att redan utsatta människor får skit för nåt som inte är av betydelse.

Gustaf, med rullstol, blev uppburen på ett bord så han såg scenen när de spelade dem tre sista låtarna, Tack Tomas, jag känner inte dig och du kommer inte läsa detta, men tack för att du lyfte upp Gustaf. Där stod jag, i folkvimlet med vänner, på ett bord och dansade till musik som jag egentligen inte lyssnar på, men alltid kan sjunga refrängen till. Det var nästan slut. Vi tappade bort alla men hittade dem igen. Utanför. Någon Viktor kom med en låda korv, han bjöd alla som gick förbi. Jag ville inte ha. Han (som jag egentligen inte känner) frågar mig förvånande: äter du inte kött?!
Jocke står där och börjar skratta, som gör att jag skrattar och sen står vi där på parkeringen, 200 meter från vårat hem, och bara skrattar åt Viktors förvånande min. ”Alla äter ju korv” sa han och lunka vidare.

Vi sprang hem, många av oss. Det var så kallt. Sen började efterfesten. Trasiga pallar, skämt som jag inte kan återberätta. Hög musik, tio pers och nästan ingen plats. Det gjorde ingenting. Tack Jocke för att du 02:47 berättar en historia om dina snygga manchesterbyxor som gick sönder när du brottades med Dalle för hundra år sen, byxorna som du sen skickade in på lagning och fick tillbaka ännu sämre. Jag skrattade så käkarna gjorde ont. Gustaf satt med ett glas vatten och i skratt försökte han göra allt för att dricka, det gick inte. Jocke, du är alltid välkommen hem till oss. Jag kommer hyra in dig på varje efterfest.

Tack Ante för att du vägrade sitta på en vanlig stol, utan hellre väljer en trasig pall (inte alls destruktivt beteende), tack för att du tog sönder den och fortsatte ditt dansande liggandes på golvet. Tack Fabbe! för att du valde att missa detta, komma in och sätta dig på en riktigt dåligt lagad pall made by Jocke. Så ölen, du och pallen rasar ihop igen. Tack för att du valde att stanna kvar och fortsätta efterfesten även fast du tänkte gå hem i tron om att det var ditt fel att pallen gått sönder.

Och nån Joel som tydligen kan alla kattraser i världen. Du verkar vara en bra kille. Tack för att du satt i hörnet och ibland bara sa nåt som gjorde att jag log. Tack för att du gav mig tvättråd när ingen annan lyssnade på min fråga. Tack Annelie, för att du under hela kvällen var med oss, tack för ditt lugn, din dans och fantastiska förmåga att lyssna. Nykter som full.

Tack Peter, för du med ditt rosa hår kom på både förfesten och efterfesten. Det får du gärna göra igen.

Morgonen avslutades med allsång. Jag, Ante, Gustaf, Fabbe och Dalle, sittandes i köket, ni för full och jag för nykter egentligen. Klockan var halv fem. Jag sjöng och plockade ölburkar. Glassplitter överallt. Öl på golvet. På jeans. Så mycket kärlek. 05:00 låg vi i sängen. Tack Gustaf, för att du alltid somnar vid min sida. Även fast jag ligger där med darrig kropp och äter mitt gröna äpple. Tack för att du fick med mig igår. Tack för att du älskar mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *