L I N N E S K Å P E T

Idag började jag och syrran med slipningen. Vi skulle vara ute i maskinrummet men vädret (snö, slask och kyla) gjorde att vi bar skåpet in till hennes hus. Det hela började egentligen med att jag blev orolig för att Stina inte svarade i telefonen, så jag åkte dit för att kika hur hon mådde, eller om hon ens var hemma. Oron var helt onödig, hon låg nämligen och sov. Efter lite snack så satte vi igång, hon slipade bordet som ska fixas och jag började på skåpet. FYFAN skriver jag bara! det kommer ju ta hundra år. Stina fick panik och ville använda en slipmaskin, som vi inte hade, trodde vi. I ladugården fanns det en. Varken jag eller Stina har använt en sån, men vi körde, eller snarare hon körde på bordet och det mesta försvann. Hon följde nästan med maskinen, haha. Den hade mycket kraft om man uttrycker det milt. Jag valde att inte använda den på linneskåpet, jag kanske ska jaga tag i en mindre maskin, eventuellt. Det kanske inte behövs heller. Jag tänkte nu visa skåpet! några av er kanske är nyfikna på hur det ser ut.

Tanken är nu att jag ska slipa några gånger till med grovt papper, sen gå till ett finare papper. Jag har ju ingen aning direkt om vad jag håller på med, men jag tror att det kommer bli bra! skåpet har sina skavanker, det är efter mammas mormor eller nåt tror jag. Så det har funnits en stund och varit med om några flyttar. Men jag gillar det, min tanke är ju inte att det ska se ”nytt” ut.