LIVET, RESA

2019-07-20

Det känns som att jag skrev för hundra år sedan. Kanske för att det har hänt mycket på kort tid. Jag har ju varit i Spanien! tre fantastiska veckor med familjen. I vanliga fall åker ju jag och Gustaf själva på hösten, stannar i typ sex veckor, sen får familj eller vänner liksom komma ner ett tag och sen åka hem. Den här gången åkte vi ner och hade med oss familj under hela resan. Vi åkte ner med Lisa och Sötkråkan, tio dagar med bad sol och shopping. Sen kom min pappa ner tio dagar. Det är första gången i vuxen ålder som jag bara hängt med pappa så länge. Vi hade såklart jätteroligt. Åt bra mat, drack lite vin och träffade även Maud och Franco! För er som inte vet, är Maud Gustafs faster och Franco hennes man. Vi avslutade resan med att sova i deras lägenhet i Spanien också, vilket var jätteskönt, Franco var så snäll att skjutsa oss till flygplatsen, 07:00 lyfte planet, fyra timmar senare mötte Gustafs pappa upp oss på Arlanda. Tre dagar har vi varit hemma nu och som min mamma sa igår när vi gymmade: det känns inte ens som att ni varit borta!

Samma kväll som vi åt god mat med Franco, gick vi också till en lekpark där det fanns spel som man kunde vinna studsbollar på. Typ flipperspel, Jessika ville ha hjälp att vinna och hon talade om för mig innan spelet startade att man kunde ruska lite på spelet så kunde vi vinna, jag ruskade lite för hårt och välte hela spelet. ”Lo siento” sa jag till arbetarna. Fyra studsbollar senare var Jessika nöjd.

Franco, pratar om vin, Italien och vilken förrätt vi skulle testa.

Jessika och jag spenderade lite egentid också, tog nån fika, shoppade kläder, leksaker, nallar, målarfärg… och matade hennes groda. Vi hoppade studsmatta vid stranden. Det var riktigt läskigt, vi fick ha sele på oss, för vi var högt upp i luften! (lite för högt för min smak, men vad gör vi inte för barnens skull?).

Jag sprang några rundor också, i hettan. Ibland kändes det som att jag hade sprungit milen, oftast sprang jag bara tre kilometer. Å andra sidan var det 30 grader varmt och jag sprang oftast upp i bergen, så stolt är jag ändå! Den söta katten och jag hade ett samtal, han ville nog helst följa med mig hem till Sverige, jag förklarade pedagogiskt för katten att jag inte kan ta med honom. Gustaf skulle bli tokig, och kattens ägare också, antar jag. Han förstod, och svarade med att han antagligen skulle frysa där uppe i norden ändå.

Så lycklig var jag att ha sprungit tre kilometer och kom hem till en härlig pojkvän och iskall cola light

Mijas Pueblo, dit åkte vi med pappa, Franco och Maud. Där har jag varit några gånger. Det var roligt att visa pappa utsikten, det var roligt att sitta och dricka kaffe, lyssna på Francos historier. Prata med Maud om allt och ingenting. Strosa runt utan ett mål, titta på blommor och kanske kika in i någon butik. Äta glass och pruta ner en skinnjacka.

Mijas Pueblo. Jag blir nykär varje gång.
Typ det enda kortet på mig och pappa när jag är vuxen. Goda drinkar, god mat och en jävligt bra kväll!

Vi har haft tre underbara veckor. Nu är vi hemma och ska fortsätta att ha underbara veckor här. Jag vet att varje gång jag åker från Spanien, kommer vi tillbaka igen. Snart. Snart sitter vi med Franco och Maud på en restaurang, snart tar jag en promenad med henne längst havet igen. Snart ramlar jag och Gustaf runt på krogen och sjunger hela vägen hem. Snart shoppar jag tusenmiljoner saker till alla barnen (och mamma), snart sitter jag och Lisa ute på altanen, pratar om vin, spel, män och allt. Spanien är mitt andra hem. Mitt och Gustafs och våran familjs andra hem. Och ja, det är en servitör som tar bilden. Första gången vi träffade honom, men antagligen inte den sista.