M A M M A

Min mamma har tränat med mig och Gustaf på gymmet i snart två år (eller mer). Många saker har lett till positiva framgångar. Främst har mammas rygg blivit bättre. (Hon har visserligen haft ryggskott nyligen, men förr hade hon det mycket oftare). Hon har också slutat med rökningen, vilket är fantastiskt.

Hursomhelst, det är j a g som sätter upp passen. Ibland blir det GVT några veckor, ibland blir det schema där vi kör 5×5, ibland blir det ett schema där vi kör två olika (stora) muskelgrupper, ibland delar vi upp muskelgrupperna under flera pass osv.

Idag fick mamma en uppgift av mig, hon skulle sätta ihop ett pass. Vilket som helst. Vilken muskelgrupp som helst, hur mycket som helst, vilka övningar som helst, ja. Ni förstår nog. Hon fick fria händer. När jag berättade detta för mamma, att hon skulle bestämma så var det första hon frågade: ”jamen vadå, vad ska vi köra då?”
”Ja det du vill”, svarar jag.
”Jaha men, jaha, vad ska jag välja då?”
”Det du vill mamma.”
”Nämen säg du då så jag vet vad jag ska kolla efter, ben eller vadå?”
”Ja, ben blir bra”, svarar  jag.

Sen tar det några timmar. Mamma åker på gymmet själv. Kör skitbra bröst, 18 kilo hantelpress (per arm givetvis), 20 kilo pullovers. Superstarkt ju! allt hade gått bra och jag var faktiskt lite stolt över hennes prestationer.

Nyligen pratade jag med henne igen. Då försöker hon luska fram idéer från mig. Eller snarare har hon hittat en övningsbank. Med för MÅNGA alternativ. Hon blir snurrig i huvudet. Babblar om nåt åtta veckors schema(?!?!?!), rumpövningar, benövningar, magen.

”Alltså jag blir helt snurrig i huvve jag nu Louise, för det finns ju för fan för mycke”.
”Jamen koncentrera dig på det du vill lära dig då”
”jaja, jo men ska vi köra en rumpa eller vadå?”
(vi skrattade i all hast, jag sa att sist jag kollade hade hon bara en rumpa).
”Du bestämmer”, sa jag.

Mamma svär lite. Beklagar sig åt allt som finns. Vet inte vart hon ska börja, inte sluta. Tycker att hon inte har gjort NÅGONTING på gymmet. Ingenting (eftersom vi inte hade gjort övningarna hon hade läst om, givetvis). Jag ifrågasätter hennes IQ, hon lugnar ner sig.

Sen kommer vi fram till en deal. Trots att jag skulle stå stark, och inte bestämma någonting. Så bestämde vi att hon ska ta fram åtminstone två rumpövningar, som hon vill lära sig och benövningar hon tycker verkar roliga.

Jag ska ta fram en uppvärmningsövning och en stretch, hon likaså.

Ibland måste man gå tillbaka till vad man tycker är kul, och göra det. Eller någonting man vill testa, UTAN att tro att det inte kommer ge någonting i styrka, uthållighet osv. För det gör det, man blir bättre på ett eller annat sätt. Nu måste min mamma lära sig det. Därför får hon denna skitjobbiga uppgift. Att sätta ihop ETT pass (som hon förstorade och började babbla på om att köra i åtta veckor, schema hit och dit med rumpan i vädret). ETT pass, kanske skitkul, kanske ett pass vi kör flera gånger, kanske ett pass som ger ny glöd i vår träning. JAG vet ju att hon klarar det, nu vill jag att hon ska se själv att hon klarar det.

Sen lurade hon mig lite, i ren hast sa väl jag att hon skulle skicka mig övningarna så jag kan lära mig dem innan vi ska köra dem på gymmet (kontrollfreak, svar ja). Men ändå, nästa gång ska hon visa MIG.

Min mamma är den bästa roligaste mamma som finns.
Min mamma är värd så mycket mer än vad hon tror.