M I L E N

Igår hände det. Jag sprang för första gången en mil. 1,1 för att vara mer exakt. Har nosat på 9 kilometer, men alltid stannat kring 8-9. Varför vet jag inte, antagligen en spärr i hjärnan. Ni vet, vissa saker klarar man inte bara för att självkänslan inte riktigt är där. Men igår, med mamma, Annelie och Ante, sprang vi milen. Ante hade en bra slinga som innehöll mycket skog, stenar, grusväg och väldigt lite asfalt. Mamma satte spärrar redan efter 500 meter och trodde inte att hon skulle klara det, givetvis gjorde hon ju det. Jag fick försöka tjata på henne att det satt i huvudet, jag vet ju. Hursomhelst, är det alltid roligt att nå sina mål, oavsett inom träning eller annat. Direkt efter, när vi satt på parkeringen och småstretcha, kände jag att jag vill springa en gång till. Idag är jag trött, och känner inte alls för att springa, haha. Men jag är peppad inför nästa springtur. Milen blir det dock inte igen den här veckan, tror jag. Jag ska gymma imorgon och kanske springa i Hudiksvall på torsdag.

Idag har jag och Hustomten hunnit med mycket. Vi har fixat kretskort till robotgräsklipparen, hälsat på Tomas en sväng, mejlat, satt schema och nu ska jag jobba lite till. Jag har också sålt massa kläder som ska skickas iväg idag. En produktiv dag med andra ord! och än är den inte slut.

Känns inte som att det var två månader sen vi satt på ett café i Spanien och flanerade. Känns inte som att vi satt där i solen och sedan gick 50 steg ner till havet. Känns inte som att vi satte oss vid ett café till och drack ännu mer kaffe. Känns inte som att det var nyss.